Igår eftermiddag var vi familjen på lekplatsen och oftast är det bara gungan som gäller. Det började med gungan en kort stund för sedan ville Aleo forska lekplatsen som är faktiskt ovanligt. Det var då han bara plötsligt började gå alldeles själv. Vilken chock! Chocken blir för att det bara hände. Att det kan ändras på en natt, en sekund. Vi följde bara efter honom vart han ville. Han ha ju börjat gå själv tidigare  men slutar helt när han ha kommit på sig själv att gå så långt utan stöd. Men igår kom dagen han släppte tanken och rädslan. När man kan gå så börjar det mer att vilja gå och göra hit och dit. Känslan är obeskrivligt. Så roligt. Så stolt man blir. Till och med Aleo blev så stolt över sig själv. Det är så mysigt att gå hand i hand med sonen.