Tänk att redan en vecka inskolning har genomfört. Och vilken vecka det har varit. Som Alessio trivs. 

Han märker inte ens när jag lämna förskola och kommer tillbaka då den tiden man ska lämna dem för att prova på. Men det är positivt. Han vet han ha det bra där och tecken på att han trivs. Känns bra för mig i mammahjärtat. Denna veckan har han fått vara på förskolan i två timmar och bara lekt en massa och fått nya kompisar som han leker tillsammans med. Nästa vecka blir det längre stund och han ska få äta lunch och sova lunch där också. Spännande. Men alltså detta är livet på riktigt. Ett liv jag ha haft framför mig som är verkligt nu. Jag och Patan jobbar och sonen går på förskola. Varje morgon tar jag och Aleo promenad med vagnen. Det kommer alltid vara jag som lämna och Patan hämta. Vissa gånger kommer jag hämta. Mysigt vardagsliv. Det är vi som ha det livet, ingen annan. Man är van att höra andras och längta efter sitt eget familjeliv. Och nu är den här. Det är härligt. 

Nu ser vi fram emot andra veckan och sedan kör vi förskola på riktigt. Vår stora pojke!