Vi ska ju blir fyra i familjen och det är fortfarande ofattbart. Mycket man ska passa på nu innan det blir ännu mer livligt här hemma. 

Iallafall har jag inte berättat om min graviditet denna gång från den dagen vi fick plus. 

En enorm skillnad på denna graviditeten. Annorlunda graviditet än när jag var gravid med Alessio. 

När jag var garvid med Aleo hade mådde jag hur bra som helst. Inga symtomer. Levde som om jag inte var gravid. Kunde göra precis vad som helst utan att känna att magen var ivägen. Självklart när jag var närmre till BF kände jag tyngden och sammandragningar som inte var så farligt, men jag kunde ändå vara som vanligt. Med Aleo åt jag också hur mycket som helst. Jag älskade mat mer än nånsin då. Blev aldrig mätt, kunde bara äta och äta. Då jag inte hade symtomer alls med Aleo var det inte så konstigt att jag fick veta jag väntade barn när jag var i tredje månad. Det var min sambo som märkte att någon inte stämde med min kropp och bara kände på sig att jag var gravid. Han tjatade som sjutton att tills slut tog jag ett gravtest som visade positivt. Tre månader hade gått och jag kände inte av något alls. Ni tänkter såklart att jag borde ha märkt då man får mens varje månad och förstår varför den blir försenad. Men min mens är oregelbunden och har alltid varit det gör att jag bara låter tiden gå och tänker att mensen kommer när den kommer. För det är så olika månad till månad. Också när man blir gravid kan man få en liten blödning som vara kort som tyder på att det är befruktad som jag fick med Aleo som jag trodde var mens, efterhand när jag fick ett plus förstod jag att det inte var mens. Det är svårt att veta. Alla kvinnors kropp är olika och är som dem är. Kvinnor kropp till kvinno kropp. 

Denna graviditet nummer två är helt motsatsen än vad jag hade med Alessio. 

Jag kände illamående tidigt och fick en liten blödning som påminde om förra gången men jag avvaktade för att se om det var på gång med mensen. Inget hände och jag köpte mig ett gravidtest för att se. Det visade sig ett plus och lyckliga blev vi. Med tiden som gick vecka för vecka mådde jag bara mer illa och spydde. Tröttheten blev bara värre för var dag. Också är jag väldig känslig. Minsta lilla fina något sa blev jag tårögd eller om något liten sak jag tycker är jobbigt som egentligen INTE är något alls kan jag bli ledsen och det är för ingenting. Konstigt vad en graviditet kan påverka haha. Dessutom växte magen snabbare denna gång att mina vanliga kläder kom jag inte in redan tidig början. Rörelsen i magen kände jag också tidgare, det är som en fisk fladdrar. Nästan som magen kurrar. Mitt mående kan jag en dag bara inte orka någonting och verkligen må så illa att jag inte kan äta eller ha lust för någonting har gett mig dålig samvete för att inte kunna leka eller göra mycket annat med Aleo. Och nästa dag mår typ hur bra som helst. Men dem dagarna som mitt mående är sämst har jag känt mig som en dålig mamma. Alessio förstår inte orsaken och det går inte att förklara och man försöker så gott ändå. Som tur har jag världens bästa sambo som peppa mig med starka och fina ord. Man behöver inte vara dålig mamma för det. Man ha sina skäl och också ha man sina dagar. Föräldrarlivet är det så. Alessio är ändå väldigt duktig på att leka själv och är i sin egna lilla värld och ha så mycket fantasi. Det gör att han är självständig och vara för sig själv. Och han visar så mycket kärlek.

Men wow alltså. Att graviditeten kan vara så olika. Att mående kan var så annorlunda. Man kan aldrig förvänta sig hur just den graviditeten man ska genomgår. Om bra eller dålig eller okej. Konstigt men fantastiskt. 

Att vara gravid är det bästa jag vet. Att få känna livet inuti sig. Ett liv som växer och utvecklas vecka för vecka. Det är värt att vara gravid för hur man än mår. Att få träffa sitt barn efter alla nio månader är oslagsbar.