I lördags lekte Aleo i sitt rum och vid hans låda ställe han sig upp men i samma ögonblick tappade han balasen och slog sig. Nästan vartenda ställe i ansiktet. Sprucken läpp, tandköttet blev röd, skar sig vid ögat som också blev en blåtira och blåmärke på panna. Som han blev ledsen och det gjorde ont i mammahjärtat. Så snabbt som han fick sin napp och snutte och kramade i pappas famn blev han lugn. Vi lugnade tillsammans i soffan samtidigt som vi ringde till 1177 för säkerhetsskull. De svarade med att ingen är fara om han fortfarande är sig själv och är som han bruka vara men att ändå ha koll om det förändras senare på dagen. Också att ringa till tandläkare ifall då han slog sig vid tänderna och tandköttet. Timmarna gick och nästa dag kom och ingen förändring. Han var fortfarande sig själv och kunde äta, dricka och leka. Det var väldigt skönt. Även om man vet att barn är mer tåliga än oss vuxna så känner man ändå lite oroande. Man vet ju aldrig. Alltid bra att kolla än inget. Är det första barn känner man också mer oroande än flera barn då mer erfarenhet finns.