PRIORITERING OCH TIO MÅNADER
Ett bra tag sedan jag uppdaterade bloggen... Ibland räcker inte tiden till då man prioritera familjen först. Sedan vi kom hem från Skåne ha det varit mycket och vi ha också bara passat på att vara vi tre innan Patan drog till Italien för 10 dagar som
han är i nu. Tanken var att jag och Aleo också skulle hänga med i några dagar men planer ändrades och vi blir hemma istället. Nu väntar en vecka med massa planer. Jag är alltså ensam med lillen tills veckan ut. Denna gång är det iallafall chill jämfört
med i somras som var jobbigt. Men under veckan har vi sällskap på lunch och i helgen kommer min storasyster Rebecka med sin dotter Lovelia och myser med oss. Snart är han hemma igen och familjen blir samlad. Som vi ska mysa sista veckan innan
mannen börjar på sitt nya jobb och jag börja jobba mina 50%.


Jag som bruka lägga upp månad Alessio är i och hans fas ha jag inte hunnit med 10 månader. Nu kommer det.
Otroligt att han nu är 10 månader, snarare 10 och en halv. Ännu nämre till ett år och det är snart. Galet. Han är nu 76 cm och 11,6 kg. Förstår inte hur tiden kan gå så fort. Ju äldre han blir desto roligare ålder är det. Han kryper på fyra ben som
började precis efter jul och han försvinner på en sekund. En riktig klätterapa som ska vara precis överallt, ta allt han ser och når. Kasta alla saker han hållit på i några minuter. Hans mun pratar för fullt, knappt tyst. Det börjar komma ut mer ord.
Han säger titi som titta och dä som där. När han vill leka någon lek visar han och vi leker tillsammans. Han kan roar sig själv. Han går mycket med oss i handen och gåvagnen. Han testar oss som sjutton och vet mycket vad han får och inte får
göra. Kul utmaning ;) Fortfarande samma glada kille som skratta så mycket. Glad och snäll men också en envis och bestämd kille som blir arg när han inte får och ha som han vill. Vad jag älskar min son. Kärlek är enorm och bara växer för varje dag.



Och som han utvecklas med maten. Bitar blir allt större och större och man kan ge en hel skiva eller bit som han själv tuggar en efter en. Även klämmisar börjar gå framåt med att han kan hålla själv då han vill så gärna själv hålla. Och majskrokar
biter han av och äter upp på två sekunder. Minns i början då det bara smälter i munnen och det blev så kladdigt, kladd överallt. Rolig utveckling att se. Han är ett barn nu. En stor pojke.


