Amma är inte alltid perfekt. Amma kan också vara tufft. 

Jag ammar min son men det har varit tufft. Jag ha lidit dem första veckorna, det var jobbigt. Man ska följa sin magkändla och våga ta hjälp. Det är så många mammor idag som inte våga ta hjälp med amning om det är svårt eller jobbigt eller fungerar inte ska det ska. För att de tro de är en dålig mamma och att det är pinsamt. Det är inte pinsamt eller fel. Det är bra och rätt. Man måste våga ta hjälp. Tar man hjälp så lättna det. 

Som jag sa hade jag det tufft. Första dagarna gick bra då redan på BB synes allt bra med sugteknik och sättet jag ammade, men sedan började det göra ont. Jag fick sår och jag led. Tog hjälp av amningsmottagning som fick titta på mina sår och gav mig råd hur jag kan amma på olika sätt. Frågade dem om sonen eventuellt hade för liten tungband men det var inte det som påverkade. Min magkänsla var att han hade för liten tungband. Jag skulle använda amningsnapp som tillfälle för att skydda men han vägrade ta och jag märkte av att han inte kunde gapa och greppa tag. Därför var min misstanke att tungbandet var för kort. Jag hade amningsnappen med Alessio som kunde greppa tag i den hur bra som helst. Denna gång valde jag att inte använda amningsnapp. Vilken skillnad. Mycket skönare och bättre. 

Iallafall blev såren bättre men det ledde till ännu sämre sedan och jag led ännu mer. Det var ännu jobbigare. Det blev stora skavsår som gjorde fruktansvärt ont.  Varje gång som sonen blev hungrig blev jag ledsen. Jag vill inte amma. Jag vill inte lida. Jag orkade inte pumpa då det tar en sån tid, hade handpump. Självklart ammade jag för att få det över. Men det tog en sån tid varje gång innan jag var redo att stoppa in bröstvårta i hans mun. Han märker av mig. Hur rädd och stressad jag var. Hur jag egentligen inte ville. Hur jag verkligen spände mig. Enormt jobbigt var det. Jag vill ge och visa honom trygghet. Vara avslappnad. Att båda vi kan njuta och vara lugna. Jag led och kämpade igenom det. Jag kontaktade amningsmottagningen igen som svarade med att det nog har kommit in bakterie och skulle bota med en salva. Jag förklarade dem att jag misstänker tungbandet men det var inte det sa dem. Kontaktade även BVC för hjälp därifrån också att jag fick en tid att komma. Hon skulle kika på både bröstet och hur jag ammade och August tungband. Det var en fredag och jag skulle dit på måndag. Helgen gick och jag kämpade genom varje amning. Måndag kom och jag gick dit. Kunde hålla för mina tårar. Det sprutade floder. Jag behövde prata av mig och få ut all klump jag hade i mig. Det VAR helt okej. Och skönt att få ut mina känslor. Barnmorskan kikade på bröstvårtorna och sa att jag inte få amma på ca en vecka då såret har blivit för djup och måste läka, annars kan det aldrig läka till. Att jag bara få pumpa ut. Syfte för att skydda och läka. Eftersom jag hade handpump ringde hon till BB avdelning och berättade att jag vill hyra en elektrisk bröstpump. Det sparar tid för mig och snabbare att pumpa ut. Hon kikade också på sättet jag ammade och hur August greppte tag. På direkten grät jag och hon såg att han kan inte riktigt greppa tag och kollade på tungbandet. Ja det visade sig att det var den som påverkade mina sår. Han hade för kort tungband. Förstår ni hur glad jag blev att hon trodde på mig och förstod mig?! Jag hade rätt. Min magkänsla var rätt. Hon fixade remiss direkt till USÖ på avdelningen ÖMH att klippa tungbandet. Akut remiss fixade hon. De hade inga lediga tid alls men hon argumenterade så att de klämde in en tid på torsdagen. Så glad att ha henne som BVC. Tacksam för hennes hjälp och att hon kunde se. Egentligen är det amningsmottagning som ska hjälpa och se till men nej. Min kropp blev lättnad. En tung klump blev släppt och jag kunde känna lyckan tillbaka igen. Jag pumpade och gav sonen bröstmjölken i flaska. Dagar gick och jag mådde så mycket bättre. Avslappnad. Torsdag åkte vi till ÖMH och läkaren klippte av tungbandet. August var lugn och duktig. Det blev en skillnad. Man kunde se honom gapa större. En vecka gick och bröstvårtan hade läkt provade jag amma igen. Den känslan, en skön känsla. August kunde gapa större och greppa tag rätt och jag kunde njuta. Inget ond längre. Jag provade med amningsnapp för att jämföra om han kunde greppa tag och det kunde han. Det sa så mycket om det. Men jag hade trauma kvar först i början för att jag kommer ihåg hur ont det gjorde. Jag var spänd första gångerna jag ammade som sedan gick över när allting blev rätt. Känner skillnad nu när han tar fel eller inte. 

Idag har det nu gått ca två veckor sedan som jag började amma igen efter pumpning. Och jag mår hur bra som helst. August är lugn när jag ammar. Båda vi är avslappnad och kan njuta. Det är bara att ta fram bröstet och amma. Att förberedda sig långtid innan jag var redo att ge honom bröstvårtan är nu borta. Hur man mår kan verkligen påverkar stort. Det är inte lätt att vara mamma. Det är inte lätt att amma. Att allt ska flyta på kan man inte heller förvänta sig eller tar för givet. Men det kan funka om man vågar ta hjälp. Våga berätta och förklara. Det är helt okej och det är vad dem finns till för, amningsmottagning och BVC och även MVC. Jag var tacksam att dem fanns och att jag tog hjälp. Jag pratade även om det med min sambo och mina nära vänner och det kändes bra och skönt och det är så det ska va. Man ska kunna prata om det. Viktigt att må bra. Man måste och behöver må bra för att allt ska funka och att livet ska kunna rulla på.